Per Olhans - Min historia

MIN HISTORIA - INTERVJU MED PER OLHANS 2018

Hur blev du intresserad av idrott överhuvudtaget?

Det har alltid funnits med sedan barnsben. Vid c:a 10 års ålder upptäckte jag att det fanns en talang för löpsnabbhet och hopp. Därför blev friidrottsgrenar, tillsammans med bordtennis och fotboll, ett stort intresse. I övre tonåren fick de två sistnämnda ge vika för friidrotten och jag satsade på sprint, 100–400 meter. Skolrekordet på 100 meter i Sammilsdalsskolan i Leksand har jag fortfarande - 11,5 på kolstybben som nybliven 15-åring.

Efter några års uppehåll med löpningen för att göra lumpen och gå på högskola tog jag upp den igen inför säsongen -84 då jag flyttade till Sollentuna och gick med i Tureberg. Sista säsongen där blev -89. Det blev ett SM-guld i stafett, 4x400 m, två guld i Svealands, 400 m, samt ett gäng DM-guld, både individuellt och i stafett.

Varför valde du just det fältet inom idrott?

Efter några års uppehåll i träningen 1990-96 började jag träna på gym. Men saknaden efter löpning gjorde sig påmind efter ett antal år och jag ville börja springa igen och träna kondition. Olyckligtvis hade jag lyckats träna sönder mina knän så det gick inte. Simning och cykel var inte något alternativ så det blev kettlebells. Riktigt tråkigt i början då tekniken inte funkade alls, men allteftersom den infann sig så blev det allt roligare.

Svårigheter/bakslag du har mött?

Jag klarade mig bra tills jag var 49 år (Jag är 57 nu). Efter det har i princip allt hänt. Nerifrån och upp: Kärlinväxt i hälsena, ledde till operation (sklerosering). Tre knäoperationer pga inget brosk, synovit, låsningar, trasig menisk. Bristning baksida lår. Tre ryggskott. Ett diskbråck. Kortison i bägge axlarna. Tennis- och golfarmbåge i bägge armarna. Inflammation i sterno-claviculaleden (kortison även där). Hjärtinfarkt (stressrelaterad) med ett inopererat stent. Bronkit. Nackspärr. Har säkert glömt något. Verkar som man ska pricka av listan innan man lämnar in ;-)

Oväntade positiva erfarenheter?

Vi hade väldigt bra stämning i Turebergs Friidrott. Men jag blev ju aldrig så bra som jag ville på 400 m så det blev inga landslagsuppdrag. Detta har jag tagit igen med råge i kettlebellsporten. Dessutom har vi så roligt i vår klubb i Falun. Och när vi kommer utomlands på mästerskap och tävlingar så infinner sig en helt fantastisk atmosfär. Alla är så glada och positiva och man är så välkommen överallt. Och alla umgås med alla, oavsett på vilken nivå man är; bäst genom tiderna eller nybörjare. Oväntat fantastisk erfarenhet.

Vad har du för mål i din satsning?

I början var målet att bli bra. Sedan att bli bäst i Sverige. Sedan i Europa och på VM. Efter att ha uppnått detta ett flertal gånger så är nu målet att hjälpa andra att nå sina mål under roliga och avslappnade former. Att må bra fysiskt och mentalt är nummer ett.

Finns det någon som hjälpt dig speciellt mycket eller som är din inspirationskälla?

Jag är min egen tränare och har alltid varit. Men bland annat via träningsträffar har jag hämtat idéer från ett par ryssar och några andra. Jag har provat mig fram till vad som passat mig bäst. Inspiration får jag numera från alla runt om mig som också har samma intresse och har nördat in sig sporten som jag gjort. Och bra teknik är alltid en fröjd att se.

Dina övriga intressen?

Först planerar jag träning och tävling. Sedan jobbet. Efter det åker jag upp till ”stugan”, som jag har tillsammans med mina syskon, så ofta jag kan. Den ligger utanför Leksand. Sedan är jag musiknörd. Också. Rock och hårdrock kommer i främsta rummet. Särskilt 70-talet. AC/DC och Black Sabbath är favoriter men även också Pink Floyd och Eagles. Bara jag slipper rap, hip-hop, techno, dansband och melodifestivalen så går det mesta ner. Läser också mycket. Förutom tidningarna Sweden Rock Magazine och Rock'n'Roll så har jag alltid en bok på gång. Helst en biografi men romaner och deckare funkar det med. En go drama-film slinker också med ibland.

Jobbar du? Med vad i så fall?

Jobbar på Lugnets Fysiocenter i Falun som massageterapeut, gyminstruktör, PT, kostrådgivare och laserterapeut, är lite av en vaktmästare. Mina kollegor är sex fysioterapeuter och en läkare. Har varit där i 15 år nu.

Hur fick du först veta om våra produkter och sedan kom på att kontakta oss?

Jag hade hört talas om rödbetans egenskaper av ett par kollegor i sporten och ville prova på. Jag införskaffade själv i början men fick sedan via Johanna Hultman i Nynäshamn info om sponsringsmöjligheter.

Upplever du att våra produkter hjälper dig med din hälsa och/eller träning? I så fall hur?

2017 var inget speciellt bra år, prestationsmässigt. Jag började under hösten det året, inför maraton-VM, att ta juicen mer regelbundet och det verkar ha funkat bra. På VM blev det flera nya rekord och medaljer och nu, under 2018, har det gått ännu bättre. Speciellt i maratongrenarna men också i de ”vanliga” 10-minutersseten.

Vad skulle du ge för råd till dina "följare" om din erfarenhet?

Det är en sport för alla, oavsett ålder och storlek. Man blir fysiskt bättre på kort tid då man jobbar med hela kroppen med en vikt hela tiden. Men se till att nöta mycket teknik med lätta vikter i början. Även om det känns som att åka skridskor för första gången. Med skydden på.

Några ytterligare tips du vill dela med dig av om din träning?

Vill man gå ner i vikt så är detta det ultimata redskapet. Intervallpass med vikter ger en hög efterförbränning. Klart mer än andra idrotter. Man behöver inte tävla. Ha kul och träna funkar lika bra. Det finns hur mycket övningar som helst att välja på.

Någon "hemlighet" som gör skillnad i din karriär som idrottare?

Pannbenet från att ha varit 400 meterslöpare har jag nytta av. Jag har en fördel av att tidigare hållit på med slit- och uthållighetsidrotter som cykel, skidor, brottning och skridskor. Det är ju inte golf vi håller på med, direkt.